En sån där dag

Idag är en sådan dag där jag sitter och läser blogg på blogg, oavsett om dom är från 2009 eller nu. Jag längtar något fruktansvärt, tycker tiden går himla långsamt. Behöver få ut alla mina tankar på någon, skriva massa arga bokstäver för jag inte orkar vänta längre. Kollade en Saras (http://sarasusa.blogg.se) blogg, hon skrev ungefär likadant som jag gör nu. La upp massa drömmande bilder, ungefär vid denna tiden på året. Och det värsta är att jag vet, jag vet att om ett år sitter jag i England. 
En sak som gör mig arg, är att det inte finns någon facebook-grupp för oss utbytestudenter 14/15 än. Skulle som sagt bara behöva skriva ut massa. Någon som kan ha lite utbytesmania med mig, ingen som vill det? Nej, inte, okej. Har dock passerat 280-dagars strecket, endast 279 dagar kvar! Inte helt säkert, men tror jag kommer åka den tredje september, då dom som åkte till England detta året gjorde detta, men fortfarande osäkert om jag kommer göra det. När skolan slutar, så har jag ju bara sommarlovet kvar. Aldrig någonsin har jag velat att ett sommarlov ska gå fort som jag gör nu. Jag vill bara att det ska flyga förbi, så jag kommer iväg. 
 
Jag har haft, sedan jag fick beskedet att jag skulle åka, haft min telefon på engelska. Så jag kommer in i det lite mer. Man tar hjälp av dom självklara medlerna, som telefon vid detta tillfället. På tal om engelska, så är jag intresserad av att läsa Engelsk litteratur när jag befinner mig i England. Så hade tänkt gå ner till bibloteket och låna någon klassisk bok på engelska, så jag har läst någon. Lånade även "Den stora fond-boken" häromdagen, ska sätta mig ner med mamma och kolla igenom allting och se om jag hittar något bra. Ska även boka tid med våran SYV och se om hon har några förslag. 
 
Detta blir så rörigt, så jag skäms. Men jag måste få ur tankarna, nu med en gång. För allting kommer på en gång, så jag tilllåter inte något annat att fastna i huvudet. Behöver bara jullov, så jag inte behöver fokusera på skolan. Då behöver jag ju bara fokusera på jobb och England. Lär förövrigt tjata sönder mina arbetskamrater (fy så vuxet ord.) om detta. Tycker synd om folk som behöver stå ut med mig. Alla lär väl bli glada när jag lämnar dom, så slipper dom höra på mitt tjat som de då har fått stå ut med i nästan ett år. 
 
Jag vill ha nyheter hela tiden, jag vill ha ny information om England hela tiden. Jag vill att värdfamiljen bara ska finnas där när jag vaknar imorgon, jag vill åka i övermorgon. Jag vill att det ska bli sommar, hur orkade forna utbytesstudenter med detta??? Det funkar inte. Utbytesmania, har jag drabbats? 
 
Kommer dock sakna dessa personer plus en massa andra himla mycket. Får överleva med dom under tiden. Hejdå.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback