Hej! Mitt namn är Fanny och jag har blivit accepterad till ett utbytesår med Into Education. För er som inte vet vad Into är för något, så är det fortfarande en mycket liten organisation i Sverige, men desto större i England, Österrike, Tyskland och Holland. 

Jag är iallafall Fanny, 15 år (16 den 23 januari), går sista året i grundskolan på en skola som heter Stenungskolan som ligger i hjärtat av den lilla hålan Stenungsund. Stenungsund ligger ca. 5 mil norr om Göteborg och om ungefär 9,5 månad så kommer jag lämna Stenungsund bakom mig. När jag inte har någonting att göra, så gör jag ingenting, typ. Jag umgås antingen med mina underbara dumma vänner, med min familj, tränar, pluggar eller ligger och fangirlar över One Direction. 

 

Om ni inte redan har fattat det, så ska jag åka i 10 månader till England. Jag är precis färdig med alla ansökningshandlingar och ska betala in den första anmälningsavgiften i veckan. Sedan så ska jag bara vänta på antingen ett brev eller ett gulligt mail från min underbara kontaktperson som jag har fått på Into. 

När jag kollar runt på bloggar, där folk som har varit, är eller kommer vara utbytesstudent, så handlar majoriteten om USA. Om jag ska vara ärlig, hade någon frågat mig för ett år sedan om jag ville åka på ett utbytes år och var, så skulle mitt svar vara just USA. Det är nu på senare tid som jag har totalfastnat för England - varför? 

Har ärligt talat ingen aning. Men tänkte ta upp 5 exempel på varför man inte kan älska engelsmän.

 

1. Accenten, jag skulle kunna somna till en brittisk accent. 

2. Deras humor, dom tycker att dom själv är jätteroliga, vilket gör livet lite enklare. 

3. Vänligheten, har aldrig träffat på så snälla människor som jag gjorde i England. 

4. All histora, kanske låter lite töntigt, men de har hänt så mycket tack vare England. 

5. One Direction, tänker inte ens säga något mer om det. 

 

 

 

 

Jag var i London för snart 3 veckor sedan, och jag var så töntig så jag började nästan gråta på vägen hem. Men sedan fick tänka på mitt utbytesår. För om mindre än 1 år, så står jag på flygplatsen och väntar på ett flyg som ska till London, där jag ska vara på ett Orentation camp i 4 dagar innan jag anländer till min värdfamilj, som jag hoppas att jag får inom de närmsta 200 dagarna. 

 

 

Tänkte berätta lite kort om min organisation, Into education och hur min lilla ansökningsprocess gick till. Into är som jag sa tidigare, en väldigt liten organisation i Sverige. De har precis fått ett kontor här i Sverige som ligger beläget i Malmö. De grundades i England, mer om Into och allting kan ni läsa på denna länken. 

Jag skickade in en ansökan till Into för att jag var himla osäker på vilken organisation jag skulle välja, jag kommer inte ihåg hur jag hittade till Into, men det slutade med att jag skrev in en ansökan.

Jag skickade även in ansökan till STS, EF och Explorius, för jag ville se mina valmöjligheter, se vad de olika programmen hade att erbjuda. Karin från Into ringde upp mig två dagar efter jag skickat in ansökan, och vi hade ett samtal i över 20 minuter, då hade man även en bra känsla i magen när man la på.

 

Karin åkte från Malmö till Stenungsund för att träffa mig på en intervju, och efter det har jag bara kunnat säga bra saker om dem. Kommer inte gå in så mycket djupare på det, men om ni funderar på att åka på ett utbytesår till England, USA eller vart som helst, så tycker jag iallafall att ni kan kolla in hemsidan.

Har fått fylla i ett 14 sidor långt formulär där allt om mig själv, mina intressen, personligt brev från mig, brev från föräldrar, läkarintyg, tandläkarintyg, lärarintyg och en kopia av mitt pass är med, plus en massa annat. Nu har jag som sagt fått en faktura, ska dela upp hela min betalning på fyra delar. Och på det viset tror jag att tiden kan gå lite snabbare iallafall, det blir som milstolpar innan jag åker iväg.

Det är också en anledning till att jag har bloggen, inte bara för att hålla vänner och familj underrättade om vad som händer när jag inte är hemma, utan för det känns som om att tiden kommer gå snabbare. Innan man vet ordet av så är man i England, eller? Det är också så att jag vill att utbytesstudenter nästa år följer bloggen, och kan ta hjälp av den informationen jag publicerar här, så som jag har gjort med andra nu. För mig så är de bloggar jag följer och har läst till stor hjälp, det förbereder även mig på vissa situationer som kanske uppstår under sitt utbytesår. 

Tyvärr så är antalet utbytesbloggar med folk som är i England begränsat, men de tre som jag har hittat är bra. Har även läst bloggar med människor som varit i England tidigare, så har tagit hjälp av de. Nu följer jag som sagt tre tjejer som är i England och tar del av deras erfarenheter. 

 

 

Just för tillfället håller jag på att leta upp bloggar som ska åka samma år som jag, så de kommer nog komma upp i 'Länkar' såsmåningom. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska skriva inläggen på engelska också, kanske gör jag det när jag är i England, när jag blivit placerad eller redan nu? Just detta inlägget kommer vara endast på svenska, för det blev längre än vad jag hade tänkt mig.

 

Men denna blogg kommer vara till för mina vänner, familj och du som ska åka på utbytesår. Sedan också för mig att kolla tillbaka på, ha minnen och sedan spara. För detta kommer vara en upplevelse som endast händer en gång i livet, den vill jag ta vara på. Om jag ska skicka mitt barn som utbytesstudent om sisådär 25 år, så kanske jag har sparat detta, då har dom något som dom kan ta del av. Även om saker och ting förändras, så kommer detta vara en upplevelse för mig.