Det här med att bara ligga i sin säng innan man somnar, och inte tänka på något annat än att om ett år så är jag i England. Det tycker jag är himla onödigt, jag ligger sömnlös tills jag inte kan hålla uppe ögonen längre och tänker på detta, inte nog med det. Jag drömmer om det också. Detta visar dock att jag har gjort rätt val, att jag vill göra detta. Vilket i sig, ger mig en liten lungnande tanke. 

Jag följer ju som sagt bloggare som är i sitt utbytesland nu, i sin familj, och dom som åker samtidigt som lilla jag. Genom att läsa dessa, så känns det som att tiden går lite snabbare. Man vill bara att dom ska åka hem nu så att det kan bli ens egens tur, vilket är lite själviskt. Men det där med att åka, ger mig en sådan adrenalinkick. Jag vill gå upp, åka en brittisk buss till skolan, prata lite riktig engelska, vara med lite brittiska vänner och sedan vara lite brittisk själv och ta ett bad kanske. 

Igårkväll när jag inte kunde sova, satte jag upp x antan "milstolpar" inför min resa, som jag kan stryka över en för en tills jag åker. Tänk när jag står på one directions konsert den 13 juni, då har jag bara sommaren kvar i Sverige. Förresten, min sommar kommer bestå av jobb, jobb och lite mer jobb. Dels så ska lite av lönen betala mitt utbytesår, sedan vill jag ha lite egna pengar som jag kan leka med under tiden. Inte bara vara beroende av mamma och pappa.

Iallafall, efter jag har jobbat, så ska jag ju ha min avskedsfest. Detta är en jobbig punkt för mig, för jag vet inte vad jag ska bjuda på för mat. Sedan på flygplatsen, vilka ska hänga med och släppa av mig? Mamma och pappa såklart, och Christian, farmor och farfar. Men ska jag ha några fler? Anthon, My, Thomas? Ja... Ingen vet.